Långsamt framåt...
Går utan kryckor inomhus nu...tog bort lindan och inspekterade operation såret...såg mycket bättre ut än jag trott...👍
Kan inte böja på leden än men det förväntar jag mig inte heller...det är ju två veckor sedan operationen... att rulla på foten när jag går är omöjligt...hugger som kniv i leden ibland fortfarande men igår körde jag bil och det funkade faktiskt riktigt bra! 😊💪
Kan vara lite svårt att ta det lugnt och vila när det går så bra som det gör....😝 Lite Alvedon är det jag tar nu...sista dagarna bara en rejäl dos på morgonen...lite bra att ha lite ont också...det begränsar mig lite...kan behövas....😂
Idag kommer barnen igen...mina hjärtan, mitt liv och mening...💗💗💗 idag kommer också ett litet extra hjärta...inte träffat henne på länge...det lilla energi knippet...💗💗💗 Veckan kommer bestå av massor av aktiviteter på kvällarna...Mejas fotboll börjar, Adrians innebandy har slutat iaf så det är bara på onsdag som det är dubbla aktiviteter...😝
Måste inventera frysen och kolla av vad som ska handlas...
Behöver åka till stan också denna vecka...Meja påpekade att hennes jackor är för små...hennes bomberjacka jag köpte förra året är för korta i armarna...sluta väx unge...😂 Jag blir ju så gammal....
Våga och vinn...gå den smala krokiga vägen så kanske du kommer fram till något bra...gå den breda raka vägen och kom fram till något enkelt och troligtvis ett sämre alternativ än det andra...💗
Min väg har svängt...haft uppförsbackar och jag har gått på svaga vägkanter...ibland har vägkanten givit vika och jag har ramlat ner i ett djupt dike...
Men varje gång oavsett hur djupt diket är så tar jag mig upp och varje gång resulterade djupdykningen i något bättre...något att glädjas åt, något positivt, något underbart...sluta aldrig tro på livet och kärleken, kärleken till livet i sig...💗💗💗 Ge och ta...av livet...till livet...