När orken tar slut...

...ett år av dagar fyllda mer elr mindre av konflikter, gråt, ilska, skratt, glädje, samhörighet...allt blandat i en cocktail...ofta tar det negativa mer energi än det positiva ger...

Jag har landat i ett vakum där orken att ta mig ut i den syrefyllda atmosfären igen är minimal...det hände något i helgen...hade jag inte haft min fina vän där så hade jag nog inte orkat i kliva ur sängen knappt...
Att skriva rensar tankarna och får mig att inse också att jag orkar faktiskt inte så mycket som jag själv tror...
Jag måste lära mig säga nej och lära mig se det positiva även om den utsikten skymtar bakom tjocka moln av energitjuvar...
Jag är stark, har alltid varit det men livets alla erfarenheter och upplevelser följer ju mig hela livet och de ploppar upp som små blixtrar från klar himmel när något som kan relateras till det händer mig nu...

Idag är jag lite starkare - tack för att du finns och stöttar mig...


Kommentera här: