Trött...
...på många sätt...
Sol och värme är livsnödvändigt just nu känner jag...bara den kom någon gång...väntar och väntar...
Tjocka tunga moln....allt blir trögt, livet, tankarna, hjärnan tuggar det som är jobbigt...när solen lyser blir livets orosmoln skingrade direkt...
Ont i huvudet, sömnbrist...3 timmar vart det inatt...kanske fullmåne? Ibland har jag ju svårt att sova...kan vara helt omöjligt...
Mot jobbet...känner mig oinspirerad och nedstämd...hoppas på många glada positiva kollegor...💗
Man räcker aldrig till känns det som ibland, oavsett vad man gör hur mycket man gör...Aldrig tillräckligt!
Barnens motgångar, mina motgångar, mina vänners och familjs motgångar...man vill finnas där och ställa upp...men ibland skulle jag som utåt tydligen uppfattas som stark och självständig också behövas tas om hand...har inte en oändlig styrka...
