Det blanka bladet fylls snabbt...
..redan februari...Har inte kunnat skriva ett bra första kapitel... men texten och handlingen är iaf inte så energi tömmande som nästan hela år 2016s bok var...
Stycket denna vecka kantas av att fasaden för perfektion raserades.... jag har aldrig förstått varför allt utåt ska vara så jäkla perfekt...livet är inte perfekt, hur mycket du än strävar att uppnå detta så är det bara en påklistrad fasad...fasaden behöver putsas om, målas om, lagas...
Vi är människor, alla människor, vuxna som barn gör fel, säger fel, väljer fel val, sårar någon... Alla vuxna och barn mår dåligt i perioder i livet mer Elr mindre...några så pass dåligt att man självskadar sig elr försöker ta livet av sig...psykisk ohälsa är vanligare än många förstår och den kan uppstå av tillsynes bagateller för alla är vi rustade i livets ryggsäck på olika sätt...
Och att alla är OPERFEKTA är en självklarhet för mig...
Att inte vilja stöta sig med någon, att inte vilja sticka ut för att "folk" kanske kan tro att du elr dina närmaste inte är perfekta...
Jag skiter i vilket... jag är jag och väljer att dela med mig av vardagens oväder och stormar... men jag känner att vädret är på väg år rätt håll...lite medvind, lite lugn...men tromber kommer från en del håll fortfarande och jag önskar bara få lite uppehåll jag också...
Ordet är fritt och yttrande friheten i detta land är något jag uppskattar...
Skriv inläggstext
