Tankar om ensamhet

Jag är ju inte ensam egentligen...men vuxen ensam liksom...elr egentligen inte det heller...men jag är halv...vet att några förstår vad jag menar några fattar noll...
Mina barn - mina juveler och glädjen i mitt liv...jag har dom och jag är inte ensam...mina vänner, min familj, mina kollegor, jag har dom och jag är inte ensam...men när vissa dagar och framför allt kvällar kommer när man kommer hem och ingen finns där...min andra halva...då gör det ont...
Jag trivs att vara själv för att vara 2 är också ofattbart jobbigt...men fördelarna med den varma kramen och en omtänksamhet mellan två vuxna som delar livet - med alla delar, glädje, sorg, skratt och gråt...jag saknar min halva mer än andra dagar just idag...och så är livet - en jävla berg och dalbana...

Kommentera här: