Omhändertagen igen...
Fortsätter nu på min berättelse om min barndom...
Mamma träffade en man när hon bodde i Österbybruk...Bengt...
Äntligen fick jag en riktig pappa...Han var den som uppfostrade mig, som gav mig skäll, som gav mig kärlek, som gav mig trygghet...Han fanns där när jag behövde en pappa...Han har sedan dess funnits där...Han är min pappa!
Jag fick syskon, jag har inga hel syskon och med min ena syster har inget släktskap alls...Min pappa hade en dotter som var 2 år yngre än mig...Hon blev min bästa vän, vi bråkade och lekte, skattade och skrek fula ord...precis som syskon...
Fick 2 halv syskon...men även om vi inte delar samma blod så är de mina syskon...
Jag har alltid mått bra, aldrig lidit av min uppväxt.....har jag trott...
Men det växer fram beroende vad som händer i mitt liv...jag inser att allt som händer i ditt liv har betydelse och inverkan på ett elr annat sätt vare sig du vill det elr inte...det kommer omedvetet och undermedvetet...
Min biologiska pappa ringde för 7 år sedan...Försökte förklara att han inte fick ta kontakt med mig för hans fru...!!!?? Inte fick?!
Nej...jag talade om för honom att jag hade en pappa och en morfar till mina barn...och att jag inte var intresserad av att träffa honom...
Hade han ringt innan jag själv fick barn...ja kanske jag hade haft andra värderingar men NEJ tack...Någon som sätter sin nya "kärlek" före sitt egna barn....Åter igen...nej tack, jag har min pappa...jag älskar honom och han kommer alltid att vara min pappa och mina barns morfar...